Har tänkt på de här med Genus...
Alltså visst om pojkar och flickor leker med både pojkleksaker och flickleksaker.
Och om dom har respektive köns färger på vissa kläder.
Och senare i livet håller på med respektive köns sysslor.
Men där går gränsen tycker jag!
Tycker INTE att man ska klä på pojkar klänningar och kjolar som barn...det tror jag skulle mer stjälpa än hjälpa. Tror de skulle göra dom mer förvirrade faktiskt.
Inget ont mot dom killar som valt att leva så som kvinnor.
Eller kvinnor som vill leva som män heller för den delen.
När vi var yngre så lekte vi syskon med alla leksaker vi hade hemma: dockor, bilar, leksakspistoler, bygg grejer, radiostyrda bilar, utklädningskläder, transformers, barbies, lego m m. Vi alla hjälpte till med hushållssysslorna hemma så som att diska, städa, laga mat, gå ut med hunden m m.
Min favoritfärg som liten var blå och min tvillingsysters rosa.
Jag umgicks både med pojkarna och flickorna när jag var liten.
Pojkflicka som man var.
min syster umgicks mest med flickorna.
Och likt fan valde vår bror att gå fordon och hålla på med folkrace och så.
vi tjejer valde estet och omvårdnad. Systrarna utbildade sig till usk:er.
Så de där med att barnen blir så och så tack vare vilka leksaker dom har och vad dom får lära sig de vet jag inte om jag tror på.
Jag kanske motsäger mig själv på vissa ställen men de jag försöker få fram är att jag tror vi själva väljer "at some point in life" HUR vi vill vara som person, vad vi vill göra och vi utvecklar egna intressen och eget tycke om saker.
Vi BLIR en alldeles egen individ. En individ som själv VÄLJER att följa strömmen ELLER att gå mot strömmen och ta en egen liten väg och upptäcka allt eftersom vem man är och vad man vill i livet. Alla har nog sin egen uppfattning om saker redan från början, som allt eftersom växer sig starkare.
Det tror jag.
Precis som det här med att vara homo, bi eller hetero..det VÄLJER man inte..man bara ÄR det.
Jag valde inte att bli BI, jag var redan det.
Jag ser inte könet, jag ser människan, personen, individen, personligheten..och de är DEN jag blir kär i.
Varje människa är UNIK på sitt eget sätt, ingen människa är den andra lik.
Puss så länge<3